Carlsson

Sitter och tänker tillbaka på hur jag en gång var, när jag började 7:an, var en riktig jävla fjortis. De var inte alls så att jag drack och rökte och sån skit, de var mer hur jag var i mitt sätt. Jag var spydig mot lärarna, sket i skolan, var kaxig hemma, total rubbad om jag får säga det själv. Jag hamnade i helt fel spår, de gjorde jag verkligen, och det är ingenting jag är stolt över. I åttan blev jag en helt annan person, jag såg fortfarande ut som en fjortis, inte lika hårt, men jag hade brutalt blont hår, och alldeles för mycket smink. Jag vet varför jag hamnade i fel spår, jag var osäker på mig själv, så grymt osäker. Har aldrig haft något vidare självfortroende, jag tror det var därför jag var som jag var. Men höst-terminen i åttan, blev jag mjukare, jag träffade någon som faktiskt accepterade mig och älskade mig för den jag var, oavsett vad. Det var då allt förändrades helt, det var då jag ändrade mig, hamnade på rätt spår, han fick mig att inse vem jag faktiskt är. - Ibland kan det ändå kännas skönt att få ha gått igenom det, för det var tack vare allt detta som jag hittade mig själv, självklart kan jag vara kaxig, uppkäftig osv ibland, det är väll alla? Endel ser mig fortfarande som den jag var, dom tror fortfanade att jag är kaxig, spänd och en riktig jävla fjortis. Men det är inte alls så, i själva värket är jag faktiskt en ganska glad tjej, som har en ganska mjuk insida. Jag är glad att jag hittade den jag är, även om det tog sitt år. Jag kan fortfarande vara för jävlig och det, men när jag väl är det, då har jag anledning till det!