2010-05-11
Jag är så jävla trött på allt och alla som ska lägga sig i och komma med sina kommentarer dag ut och dag in sen allt vände. Jag är trött på att få behöva höra hela tiden hur folk undrar och säger; Hur kan du gå tillbaka till den jävla idioten? - Trodde inte du skulle gå tillbaka till honom, hallå vad tänker du med? -' Jo hallå alla jävlar som undrar och snackar, jag tänker med mitt huvud som jag är född med! Jag vet att han har sårat mig, och jag vet att allt han gjort är helt sjukt. Men det vet han själv också! Ni tror inte han har något hjärta , för ni tror han tar detta som en jävla klackspark, Fidde vet att han gjort fel, och Fidde vet att jag kommer svårt att lita på honom. Men de är inte så jävla kul att höra minst 3 gånger varje dag ; -"gör slut med honom". Vad är det svåra att förstå i detta? Jag vill inte göra slut och jag tänker inte göra slut. Jag är trött på att alltid höra, höra hur folk klagar på mig.. hela jävla tiden. Folk tror jag lever i någon drömvärld och är världens lyckligasta tjej hemma, i skolan ja exakt överallt, men det där är så sjukt mycket bullshit så det finns inte. När man väl blir lycklig så kommer det antingen en elle flera och bara vill sabba hela tiden. Ord man får höra dagligen är inte roligt, och jag börjar bli trött på det där nu. Jag orkar inte med erat jäkla tjat, ni får mig bara till att känna mig värdelös. Har ni någon gång frågat mig hur många kvällar/nätter jag gråtit mig till sömn? kudden blir bara blötare och blötare, ögonen fylls och alltingen rinner över.. jag duger aldrig till någonting, vad jag än gör. Starkast känner jag mig på planen, min älskade fotbollsplan, när allt är som jobbigast, tagga allt man ha, gå ut och kämpa, kämpa tills huvudet dunkar, kämpa tills man spyr, där ute är jag STARK. Där har jag viljan, folk säger att jag har viljan på planen och undrar hur jag kan vara så stark. Svaret på den frågan är inte svårt om ni hänger med, för som jag skrev... jag kämpar hårdare än någonsin på planen när allt är nere på botten, jag glömmer allt där ute, precis allting. Där ute är det bara bollen och jag, då vi kämpar tillsammans. Jag saknar den jag en gång var, tjejen som alltid var glad, jag skrattade 24 timmar om dygnet, jag var lycklig. Förstår inte hur allt kunde vända så fort, det var aldrig såhär... det fanns en tid då jag faktiskt älskade mitt liv. Det livet är som bortblåst, förstår inte var som hände, för exakt snart ett årsen började denna skiten. Jag kommer alltid att undra varför ni började behandla mig på detta sättet, vad är det för fel på mig? När jag sitter här och skriver rinner tårana ner. Vet inte vem jag ska vända mig till, det finns en, en på denna jävla jord som vet exakt vad jag går igenom, HAN jag kan ringa mitt i natten och gråta ut hos, HAN som alltid finns där. HAN som får mig att må bra, HAN folk inte vill jag ska ha som pojkvän.
Vill inte leva som jag gör, jag orkar inte mer. Masken, masken rakt i ansiktet varje dag, jag fejkar mig själv dag ut och dag in, jag orkar inte bära denna masken länge till. Jag ger snart upp hopper överhuvudtaget, orkar inte längre. Jag döljer så jävla mycket, men jag spricker snart. Acceptera ni inte HAN och gör det till det bästa av allt så drar jag här ifrån, orkar inte massa snack. Det menar jag, acceptera eller drar jag här ifrån. ´
Fuck allt, lämna mig ifred.
Vill inte leva som jag gör, jag orkar inte mer. Masken, masken rakt i ansiktet varje dag, jag fejkar mig själv dag ut och dag in, jag orkar inte bära denna masken länge till. Jag ger snart upp hopper överhuvudtaget, orkar inte längre. Jag döljer så jävla mycket, men jag spricker snart. Acceptera ni inte HAN och gör det till det bästa av allt så drar jag här ifrån, orkar inte massa snack. Det menar jag, acceptera eller drar jag här ifrån. ´
Fuck allt, lämna mig ifred.
Kommentarer
Trackback
